För en tid sedan publicerade jag ett inlägg som handlade om flyttfåglar som har som natur att flyga långt, långt bort när kylan närmar sig. Att dessa fåglar har som rutin att varje höst flyga till en annan plats för att sedan återvända när våren nalkas. Jag pratade om behovet för oss människor att ibland komma långt bort ifrån det vi är vana vid för att finna något nytt och outforskat. Men att jag helst vill gräva där jag står, där jag har min historia. Dock slog det mig att sanningen är att dessa fåglar behöver två olika platser för att kunna frodas under året. Det är så de utvecklas och växer. Vad är hem för dem? Var är att gräva där de står?
Vi ser Sverige som deras hem, att när de kommer på våren är det för att de varit borta. Men det är ju precis tvärtom dit de flugit nu. Där välkomnas de av människor som anser, precis som oss, att fåglarna nu kommit hem efter en tid iväg. Hem är olika två platser och båda platserna behövs.
I Hälsingland finns roten till mig, mitt ursprung och min härkomst, anknytningen till mark som funnits i min släkt i århundraden. Här är hemma. Men kanske är det så att en helt annan plats också kan vara roten till att jag blommar ut, ett hem på en ny plats, med nya upptäckter och erfarenheter som jag kan använda när jag återvänder tillbaka igen. Att gräva där jag står men också gräva dit jag kommer.
/Gabriella
